lördag 17 december 2011

På sofflocket.

En intensiv
men ibland också extremt givande vecka
har passerat. Jag lägger mig på sofflocket ch reflekterar.
Jag sover lite också, det är nog nämligen så att jag behöver det.
Båda sakerna.
Jag vill bara skriftligt deklarera att jag är oerhört nöjd med både min contemporary debate och min terminsredovisning. Oerhört peppande att få så mycket fin respons också. Tack.


måndag 12 december 2011

Odilon Redon.

 på mitt skrivbord

Odilon Redon
(bilden hittade jag via googlebildsök på den här bloggen)

Idag ska den där högen på övre bilden sammanfattas klart till en fungerande föreläsning. Osynligt på den högen ligger också ett program jag såg på kunskapskanalen-play idag om Odilon Redon-Drömmens målare. Först såg jag programmet. Sen såg jag det igen och pausade för att anteckna allt som jag tänkte första gången att jag borde ha antecknat.

"Jag har kombinerat blomstjälkar och människohuvuden och utgått från benstomme. Jag har lyckats få mina mest overkliga skapelser att förefalla levande. Jag försöker få osannolika varelser att verka levande på sätt som förefaller sannolika." - Odilon Redon

Såklart rekommenderar jag alla att se programmet, innan den 22 december bara. Länken ovan är en direktlänk.

söndag 11 december 2011

Jag pratar med mig själv.

Tänk hela tiden på att vara tydlig. Ställ frågor till dig själv när du skriver. Vad kan andra tänkas tänka på och hur svarar du på det.

torsdag 1 december 2011

Sagor och teori.

Nu sitter Jag på Biblioteket i Visby. Almedalen ser ganska grå ut men staden är ändå som en saga. Lite som en melankolisksaga just idag. Passar ju mig, tänker jag.

Jag jobbar med min teorikurs, contemporary debate vars examination sakta smyger sig närmare. Föreläsning/debatt 20minuter med avsikt för att även fungera som teoretisk research för rapporten. Jag läser om Installation, psykoanalys och surrealism. Precis innan jag gick hemifrån plingade det på dörren och postmanen kom med paket från en nätbokhandel. Compulsive Beauty av Hal Foster står nu som nästa bok på listan att läsa. Baksidan av boken utlovar:

Surrealism has long been seen as its founder, André Breton, wanted it to be seen: as a movement of love and liberation. In Compulsive Beauty, Hal Foster reads surrealism from its other, dark side: as an art given over to the uncanny, the compulsion to repeat and the drive toward death.

Innan jag åkte gjorde jag "papperspåsar" i sidenorganza. De sitter fast i mitt minne. Jag önskar att jag inte hade glömt kameran, jag önskar att jag hade haft bilder på dem. Vi hade grupphandledning med Karstein Solli och jag pratade om påsarna som små rum för varje objekt. Om att ge och få en chans att se in i något. Vi pratade också om skulpturen och formen. Den hängande som tar plats och är upplyft. Den liggandde "döda" på golvet. Storlekens betydelse och viljan att vilja röra saker.

Klänningarna blev klänningar också. De hänger på väggen i det där rummet.Jag vet faktiskt inte om de är en del av det hela. Fast jag vet att jag behövde göra dem och jag tror att de kanske här en förklaring i sig. Jag har bara inte formulerat den.

Sidenorganza, stickat, foto, tusch och ljud är det som jag tänker på nu. Jag vill ha något hårt material också. Jag vet inte om det blir plast, lera, metall eller vad jag vill. Kan man våga tro att det håller på att formas en idé och helhet i mitt huvud?


tisdag 22 november 2011

Gör en serie teckningar med inspiration från veckan som har passerat.

Tisdagslunch men Olle och Klara.
"Kaffekoppsorkester"

 Onsdagstripp.
"Fjärilshuset"



Torsdagssjukan.
"Smått psykotisk, missanpassad, melodramatisk, sensibel"


Måndagsmisstag.
"Möte med symaskinen"

Förvirringen är total.

Först gick allt ganska okej. Sen sydde jag mig i fingret och allting blev konstigt.
Jag glömde bort min Burk of Art men jag lovar på heder och samvete att det kommer imorgon.
Om vi har tur är det inte det enda som dyker upp i bildväg på bloggen imorgon.
Men nu är det dags att sova.

måndag 21 november 2011

På riktigt.

På riktigt så behöver jag en handledare i mitt examensarbete.
Jag vet inte vem. Idag ska jag ägna tankar åt det. Fast bara tankar.
Jag hinner inte med att ringa och maila och fixa någonting sånt idag.
Jag har tillräckligt med fix redan som det är.
Litteratur till contemporary debate kursen behöver kollas upp så jag kan jobba med det nästa vecka när jag är borta. Ja för snart ska jag åka på en välbehövlig paus från långed.
Men med paus kommer arbete som man säger.
Den här veckan kommer inte låta mig ligga på latsidan.
Jag började den med en sovmorgon.
Behöver jag tillägga att jag är både utmattad och förvirrad?
Är det månne en skoltrötthet som har slagit till?

lördag 19 november 2011

Klänningx2.

Igår kväll satt jag hela kvällen och tänkte på två klänningar som jag har haft i mitt huvud väldigt länge. Idag tog jag tag i det och gick till röda skolan och klippte ut mönsterdelar. Nu ligger den ena klänningen här brevid mig och väntar på att bli ihopsydd. Mitt mål är att den ska vara klar imorgon så jag kan göra den andra färdig på måndag. Jag kanske är seg i starten ibland men alla som känner mig, inklusive jag själv, borde ju vid det här laget veta att när jag väl har bestämt mig går det ganska fort ändå.

Jag vet inte vad klänningarna betyder. Eller varför jag tänker på dem. Jag vet inte heller hur jag ska använda dem. Jag vet bara att jag måste göra dem...

torsdag 17 november 2011

Something I wrote.



First page:

Some people feels sorry for me since "It's sad that you can't make a living on art".
 I want to tell all of them that I never could live without making art. It is my way of livinig.
To have money dosn't equal living.
My work is about humanity, body and mind. Life...-experience.
Absence and presence. Beauty meets it's opposites. Inbetween states.
Art is languages without words. And worlds based on perception and
fantasy that are placed in "reality".
What you see is what you get. What I make might not be what you see.
some people seems to think that art isn't necessary. That it's just a waste of time. That artists are lazy people who don't want to work, just wanna have fun.

First of all I feel bad for feeling sorry for theese people. (it's not my loss...) Second of all the most hardworking people I know are artists. And last of all being an artist is far from fun all the time. I think I dare to say that if your not willing to put your work first in life, you will never become an artist.
Most days I think my decision of becoming an artist is the best decision I have ever made.
However, some days I have my doubts. Those days I dream of changing path totally and become a truckdriver in highheals and polkadot dresses driving through Europe to pick up exotic fruits.


Second page:

I believe in
wonderlands, fantasies, fariytales.
I also believe in late mornings.
Aswell as late nights. I believe in hard work.
I believe in taking a day of. I believe in love, lust and friendship.
One of my favourite feelings is passion.
Some days I think my sadness will kill me but sadness is an inspiration.
I only hate 03 things in life. Bananas, mice and 01 person.
I dislike alot but likes even more.
I deal with life by drawing, drinking coffee, walking or singing in the shower.
My favourite word is probably "landsväg", coulor pink ('cause black dosn't count..)
and if I could only eat one thing for the rest of my life I would come up with a recipe for spagetti with chocolate. Life without one of them is no life.
And I wish I never had to use a public toilet again...


(Nu känner jag att jag måste skriva: Jag vet. Allt det där om konsten är inte sant. Fast det var det en pytteliten stund i mitt huvud innan jag tänkte längre. Självklart kan ord vara konst tex och det behöver inte vara en värld. Inte heller behöver det vara det du ser. Äsch ni alla vet vad jag menar.)

måndag 14 november 2011

Första lappen.

Äntligen! tänkte jag. Äntligen får jag användning för den där fåniga cupcake burken som jag inte kunde låta bli att köpa i mellerud förra året. Eller var det året innan det? Det är numera min Annas Burk Of Art. I like it. Fem lappar ligger det i den. Nej, jag har inte tjuvkollat på dem. Egentligen ligger det bara fyra i den för den första som jag har tagit ligger utanför. På den står det:

Gör en serie teckningar med inspiration från veckan som har passerat.

Genast fick jag prestationsångest och ville hoppa av. Men det ska jag inte göra. Senast måndag nästa vecka kommer resultatet av min första Burk Of Art. Stay tuned.

söndag 13 november 2011

Söndagskreativitet.





Det känns som att jag har hunnit ta igen lite försummad arbetstid idag. Skönt.
Ju mer jag jobbar dessto mer förstår jag vart jag kanske är på väg.
Idag hakar jag upp mig på ord som illustrera eller gestalta. Det kan, med tanke på historien, verka ironiskt av mig men jag behöver veta vad det är jag vill. Jag ser det som en bra upphakning.

Jag har också lyssnat på Anna Odells sommarprat från 2010 idag på eftermiddagen. Välformulerad tjej det där. Hon pratade om verkligheten och overkligheten på ett intressant sätt. Jag ska spara på det.

Nu ska jag önska mig glasburkar! Hejdå.

fredag 11 november 2011

Souvenirer från södern.



Annas Burk of Art
Töm innehållet i valfri burk med lock.
Ta en lapp vid väl valt tillfälle.
Lös uppgiften. Rekommenderad tid per
uppgift är en vecka (sju dagar).
Lycka till!
Obs. Tjuvläs ej lapparna.


WOW. Post. Tack Karin för att du gjorde min dag. Jag tror jag ska ta min första lapp snart. Måste bara hitta den perfekta burken med lock först. Under tiden nöjer jag mig med att titta på mitt fina skånska löv och neonrosa tråd. Fiiiint!

torsdag 10 november 2011

En och två pepp.

Jag har just skrivit klart mitt första utkast till min teorikurs, Contemporary debate. Installations konst är mitt huvudtema och jag är aspeppad just i stunden.
Det är lite som att jag vill citera hela boken Installation Art på en och samma gång. Det ska jag inte göra. Jag tänker inte citera någonting, för jag kan nämligen inte välja ett citat. Den onda cirkeln i ett ekorrhjul eller nåt.

Det känns ändå viktigt att göra ett inlägg och skriva att jag är pepp. Det är nämligen väldigt bra att komma ihåg det sen när jag inte är det nästa gång. För tro mig, det kommer komma fler såna stunder.

Förut idag ville jag ändra mitt examensarbete och jobba med manus istället. Jag var på årskurs2 BAs redovisningar av kostymprojektet. Mycket inspirerande. Hon sprudlade och sa nåt i stil med "Jaha, Allt måste inte komma inifrån mig själv. Och det är faktiskt jag som bestämmer i min tolkning." Ibland känner man igen sig själv så mycket i andras ord. Det känns tryggt.

onsdag 9 november 2011

Onsdagsfika.

Today a bad week turned into a good day...
And the winner is MEEEEEEE!

Jag vill tacka Pasi för välgörande handledarsamtal.
Jag vill tacka flickan på bottenvåningen, hon som tror på sig själv och hon som hoppade av i halvtid, för en fantastisk fika med knuff. Även bakfickan (baksidan) för excellent passionsfruktsmoussetårta med chokladbotten och vää ääldigt gott kaffe.
Och sist men inte minst vill jag tacka mannen i mitt liv för att han ringde för att småprata om hypotetiska spegelkuber.

Sånt här gör tillochmed en dag med "nätverkskurs" och repiterande portfoliokurs till en glad och ostressande dag! TACK!

måndag 7 november 2011

Having a bad day?

Jag har satt ihop en presentation till imorgon.
Ja det är Mitterminsredovisning. Redan tänker du? Jag också.
(Hej juluppehåll om sex veckor!)
11 slides i en powerpoint. Ja, det är visst allt jag har att visa då.
Jag känner mig väldigt splittrad just nu.
Jag vill prata om allt och ingenting på samma gång.
Hoppas det ska lösa sig till imorgon. Och att allt blir solsken och fågelkvitter sen.
Jag vill nämligen gärna få tillbaka lite hoppfullhet som jag slarvade bort någongång förra veckan.

Imorgon blir det svart spetsklänning. Hårda skor och läppstift.
Det blir också mentalt pepptalk, från mig själv till mig själv, till frukost.
Sen självsäker redovisning utan nervositet (om jag får bestämma).
Avslutningsvis flyttar jag in i ateljé och gör mig redo för att jobba.

PS. Fast jag (idag ännu mer än annars) saknar alla som inte är här, fick jag idag återigen en dos av påminnelse hur många fantastiska männikor jag känner, som är här.

lördag 5 november 2011

torsdag 3 november 2011

I huvudet på mig.

Jag är liksom instängd i mitt eget huvud. Det är för det mesta ganska ångestframkallande. Idag har det dock känts ganska trevligt därinne. Jag grubblar nämligen på ett bra sätt idag. Det har även fått mig att rensa både skafferiet och kylskåpet och fylla på med nystorinhandlat från konsum. (Jag har ju äntligen skaffat mig coop-kort och tyckte det var roligt att få både poäng och rabatt). Det som har pågått därinne har med allt mellan examensarbete, hemsida och föreläsning att göra. Utanför har jag med glädje mött världen med överblivna cupcakes och utomordentlig lunchpromenad.

Det här är ett ganska vanligt beteende för mig veckan innan en redovisning. På tisdag går det nämligen av stapeln. Den här veckan är alltså fix och don vecka (det har varit mycket sånt den här terminen tror jag) och nästa vecka.. DÅ HAR JAG RUM FÖR ATT JOBBA STORARTAT! Då ska det testas och trixas med form och rum. Och sen material.

Ps. Förlåt mig världen om jag är bitsk ibland. Det betyder inte att jag inte gillar dig.


måndag 31 oktober 2011

torsdag 20 oktober 2011

State of mind.

















Jag jobbar med ord nu. Fast idag får jag ingenting gjort.
Det snurrar i mitt huvud. Ord snurrar runt. Fast fel ord.

State of Mind. Jag vill komma ihåg det.
En närvarande saknad, men också ett saknat närvarande.

tisdag 18 oktober 2011

Istanbul del2.

En av de bästa upplevelserna i Istanbul för min del var besöket på Istanbul Modern. Precis som överallt annars kryllade det av vakter, metalldetektorer och man fick då rakt inte fotografera inne på museet. Synd. Det var så himla mycket som var bra som jag hade velat dela med mig av.

Favoriter som Olafur Eliasson och Tomas Saraceno var representerade och bara det skulle ju räcka men utöver det dök det upp nya namn att undersöka. Fotografen Melisa Önel var nog min absoluta nya favorit. Hon ställde ut fotoserien Clouds from a different time. Bilderna var fantastiska, ljussättningen välgenomtänkt och placeringen och rummet fin fint. Tragiskt nog satt det en kvinna i ena hörnet o pratade i telefonen  på golvet i det lilla rummet just när jag kom (mycket lustigt egentligen). Det gjorde att jag kände mig lite ivägen och gick därifrån utan att riktigt känna in allting. Jag önskar att jag får chans att se Melisa Önel igen.

Andra namn med anteckningar som följde med mig var Michael Raedecker (teckning, broderi, natur/stad) och Çinar Eslek (Foto.) Nu när jag läser om den sitnämnde ikväll är jag verkligen glad att jag skrev hans namn. Jag gick nämligen tillbaka och skrev ner det då min intution sa att jag nog skulle det. Hans bilder i serien Therefore som var med i utställningen handlar nämligen om väldigt intressanta saker (läs via länk) och när jag läser om det förstår jag precis vad det var som fångade mitt intresse. Det sista namnet som jag vill nämna är Pae White som hade sitt verk Northern Smoke täckandes en vägg på övrevåningen. Det var något av det sjukaste jag sett. Jag trodde först att det var en sprayad graffiti men när jag gick närmare fattade jag att det var en helt sinnessjuk väv. Och om jag är imponerad av vävning i vanliga fall så var det här nog ändå snäppet större imponering. Fantastisk. Drömsk och kontrastfull. Min kopp av te så att säga.

Kvällensreflektion är dock att konstnärer utan hemsidor är jää äättejobbiga. Särskilt när de ställer ut på museum där man som besökare inte får fota. Även om länkarna inte leder till hemsidor så leder de ändå till något som kan få mig att minnas och kanske er andra att få en idé om vad jag pratar om.

En annan sak som jag tänker på är att jag är glad att jag skrev mitt PM innan jag googlade dessa konstnärer.

söndag 16 oktober 2011

Rastlös.

Hej igen.
Jag är rastlös.
Mitt  PM behöver kritik för att tas vidare.
Det finns risk för att överarbete. Ekorrhjulet snurrar ni vet.

Imorgon är det dags för OslagbaraOnsdag igen. Äntligen!
Jag har städat garderoben ikväll.
Dels för att hitta rätt under två veckors kommande pressade förmiddagar och morgonkvistar,
dels för att jag är nervös och rastlös eftersom jag bestämmer första temat imorgon. (undrar hur många gånger jag har använt den frasen idag..)
Jag hade glömt hur det var men nu känner jag verkligen hur jag förflyttas tillbaka till första gången när jag skulle skicka ett tema. Tänka sig. Att så lite kan bringa sådan ångest! Jag minns tydligt hur jag låg i sängen och krampaktigt höll i telefonen för att inte missa tiden. Jag hade inte ens bestämt mig för tema förrän precis när jag skickade smset. Hoppas ändå att jag är lite lugnare imorgon. Jag är ändå typ säker på vad jag ska välja. Dessutom har jag kommit på ett bra tema till min nästa dag också.. om inte nån hinner sno det innan förstås. Oj vad spännande det ska bli. Jättespännande.
Jag är peppad och längtar efter att få publicera mitt första inlägg imorgon.

"hon ser konst i allt"



Direkt från kameran, oredigerade men perfekta.

fredag 14 oktober 2011

Fler favoriter.



Det här är min absoluta favorit bild av 350 stycken från Istanbul.

Inte alls för att den personifierar Istanbul utan snarare tvärtom.

Den är allting som inte Istanbul var på nåt vis. Det gör den extra speciell.







"Filifjonkan visste att hösten hade kommit, hon hade stängt om sig. Hennes hus hade ett uttryck av fullständig slutenhet och tomhet. Men hon fanns där inne, längst in, bakom de höga ogenomträngliga väggarna och muren av grenar som gömde hennes fönster." TOVE JANSSON Sent i november




Istanbul.

Shit. Efter sex hektiska dagar i Istanbul, packade med konst,kultur och dödsångest sitter jag nu hemma och sammanfattar resan. (Egentligen skriver jag PM också men att redigera bilder och läsa utställningskataloger känns betydligt mycket roligare.)


Istanbulbiennalen som var ett av våra huvudsakliga mål med resan var mycket mindre än jag trodde att den skulle vara. Däremot så levererade den en del godbitar.

Jens Hoffmann och Adriano Pedrosa, kuratorerna av denna biennal har döpt den till "Untitled (12th Istanbul biennal). Varför kan man då förstås undra. Det finns också självklart en bra förklaring. Hela biennalen är inspirerad av en konstnär vid namn Felix Gonzalez Torres. Hans arbete har alltid handlat om plats, politik, samhälle, identitet och andra frågor som även alltid har varit viktiga för Istanbulbiennalen genom historien. Därför valde man just honom som huvudperson. Jag läste även någonstans att Pedrosa ofta har blivit kritiserad för sina storslagna utställningsdrag som nästan har överspeglat konstnärerna själva. Smart nog har han och Hoffmann alltså låtit just en konstnär stå i centrum den här gången. Ja just ja, det här med untitled då. Gonzalez Torres döpte alla sina verk just till detta. Det kan ses som att ge betraktaren en större frihet i sitt tolkande. Biennalen hade 5 stycken underteman: Untitled (death by gun) , Untitled(passport), Untitled (Abstraction), Untitled (History) och Untitled (Ross). Ross var Felix Gonzalez Torres pojkvän som enligt honom själv var den enda publik han arbetade för, resten av världen och alla andra var bara en bonus.

I bild följer nu några av mina personliga favoriter.


Ö(den gemensamma bokstaven) Meric Algün Ringborg (Häfte och ljudinstallation)

Lesbian beds Tammy Rae Carland



Tomorrow everything will be alright Akram Zaatari (video)
















Fathers Taysir Batniji











Simon Evans






Dóra Maurer




Adriana Varejão







Imemorial Rosângela Rennó






My own private Angkor Simryn Gill




Rat-Catcher of Hamelin Mark Bradford

lördag 1 oktober 2011

Idag lördag.

Ensamhet kan vara det vackraste som finns. Det är ju bara det att det kan kännas så himla ensamt ibland.


Så mycket fix och don den här veckan.

Jag är helt slut!

Äntligen börjar jag få koll på läget, tror jag.

Jag ser fram emot nästa veckas biennal, Workshop, studiebesök.

Kreativteten flödar redan i mitt huvud!

Jag berättar mer nästa helg. Ni får hålla till godo med livet och hösten så länge.

lördag 24 september 2011

torsdag 22 september 2011

En modern fransk tänkare?

Jag förklär mig till en fransk tänkare samtidigt som jag lite bittert tänker att jag minsann tycker att mitt arbete är intressant. Intressantare må så tillochmed vara. Än vad kan du gärna få undra. Usch, bitterhet klär ingen. Hur jag ska klä mig i Istanbul tänker jag istället. Jag åker nämligen snart till Istanbul på studieresa. För en stund sen fick jag en idé om att jag vill göra en serie illustrationer under resan. Jag gör nog slag i saken. Precis som att jag nyss gjorde slag i att beställa två böcker att läsa under kommande resor. Det är ju inte bara till Istanbul jag kommer att "pendla" det närmaste året. Men; Att resa, det kan vara det mest kreativa som finns. Så de så.

onsdag 21 september 2011

Som vanligt glömde jag..

.. att jag ville säga nåt annat också. Det är nämligen så att jag känner att ja har en idé som ligger och gror. Det finns inga ord för den ännu mer än kanske... examensarbete?

Ännu ett självporträtt.



självporträtt tusch

tisdag 20 september 2011

Kroki.

Ikväll har jag varit på kroki.

Shit vad jag kände mig ringrostig.

Vet inte alls när jag senast tecknade kroki faktiskt.

Fast det var skönt att göra något som bara är vad det är.

Det blir nog fler krokikvällar den här hösten för mig.

söndag 18 september 2011

En dag i färgens tecken.

självporträtt i färg.

lördag 17 september 2011

Från skrivbordet.

självporträtt 14:14


Jag är hungrig. Så går det när man är i skolan och broderar på en lördag.Nu ska jag gå hem. Äta och teckna. Jag lämnar Red School för idag, även om det tar emot lite. Jag har nämligen suttit in mig lite på min plats idag. Men faktiskt är jag lite kall också, och lite ensam. Och behöver ju mat. Å alla mina teckningssaker är hemma på mitt hemmaskrivbord. Så allt pekar på att jag ska gå hem. Nu går jag hem.

torsdag 15 september 2011

Den som googlar får se.

Fredrik Ödman hittade jag.

Ett år senare.

För nästan exakt ett år sedan var jag i Venedig på Arkitekturbiennalen och såg Philip Beesleys installation i den kanadensiska paviljongen. Jag har tänkt ganska mycket på just detta rum sen jag var där. Någonting med den där skogen av plastfiber, ljudet från mekanismerna bakom, det svarta & vita och medvetenheten om att JAG fick allt att röra på sig väckte en väldigt stark känsla hos mig. Ett igenkännande, en fascinaton och en liten rädsla också.

Idag satt jag på ett tåg som susade genom sverige och jag hade införskaffat mig det senaste nummret av Plaza för att döda lite tid. På sidan 113 presenterades reportaget "Ett med Naturen". I just detta reportage omskrivs även just precis Philip Beesley och hans installation. Det kändes som en fin påminnelse och jag vill citera:

"Hans eco-hedoniska konstprojekt Hylozioc Ground liknar en organisk skog att bo under - tillverkat av tusentals små genomskinliga plastbitar. --- Här böljar grenar, morrhår och strån efter människans närvaro som ett slags artificiellt kretslopp som människan en dag skulle kunna leva i. Konstverket värmer och skyddar och har små behållare som samlar upp vatten och föroreningar- allt för att visa hur människan en dag kan skapa vegetation att leva i. Projektet är sött och salt. Här finns också en svartsynt framtidsvision, men med en gnutta hopp - Beesley är lite av en domedagsprofet som samtidigt ser möjligheter."

lördag 6 augusti 2011

Fantastiskt!




I torsdags var jag i Hablingbo och såg föreställningen Les Parias.En cirkus och varietéföreställning.Jag hade höga förväntningar efter att ha förälskat mig i affishen.

Det var så himla bra. Det var emotionellt och vackert. Lagom långt, roligt och berörande. Och kostymen var helt makalöst bra.