torsdag 26 maj 2011

Jag skriver..

Ett mörker är aldrig bara svart.


Allvaret och mystiken. Det är mörkt men samtidigt finns det en stark trygghetskänsla och något omfamnade med det hela. Tystheten talar om att någon eller något har varit här. En längre tid vad det verkar. Jag börjar fundera på vem eller vad det kan vara. Är jag ensam, själv? Tystheten återigen. Det känns som en port mellan olika världar. När jag stängde dörren kändes det som att jag kanske glömde vart jag var. Är jag kvar i fotorummet eller? Jag sätter mig ner och tänker på livet. Det är förunderligt hur man kan känna sig och hur tiden kan förändra allt. Vad människor och möten kan göra och hur ensamhet kan vara något man känner i en samling av miljoner människor. Jag tänker på hur det skulle vara att resa någon annanstans, börja om och kanske komma tillbaka. Som jag gör varje gång jag åker till min hemstad. Det är olika världar och jag är mig olika. Tystheten, ljudet av blad som bläddras avbryter den. Du måste kanske gå tillbaka till teckningen för att förstå ekar i mitt huvud. Så kanske sanningen faktiskt är. Kanske är det där mitt svar gömmer sig, mellan dagboksbladen. Verkligheten slår tillbaka. Efter sommaren blir det examensarbete. Innan dess är det bra om jag vet vad jag vill. I sommar ska jag skriva ett artiststatment till mig själv, bestämmer jag men innan dess ska jag kanske lägga till ett ljud av tystnad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar