fredag 14 oktober 2011

Istanbul.

Shit. Efter sex hektiska dagar i Istanbul, packade med konst,kultur och dödsångest sitter jag nu hemma och sammanfattar resan. (Egentligen skriver jag PM också men att redigera bilder och läsa utställningskataloger känns betydligt mycket roligare.)


Istanbulbiennalen som var ett av våra huvudsakliga mål med resan var mycket mindre än jag trodde att den skulle vara. Däremot så levererade den en del godbitar.

Jens Hoffmann och Adriano Pedrosa, kuratorerna av denna biennal har döpt den till "Untitled (12th Istanbul biennal). Varför kan man då förstås undra. Det finns också självklart en bra förklaring. Hela biennalen är inspirerad av en konstnär vid namn Felix Gonzalez Torres. Hans arbete har alltid handlat om plats, politik, samhälle, identitet och andra frågor som även alltid har varit viktiga för Istanbulbiennalen genom historien. Därför valde man just honom som huvudperson. Jag läste även någonstans att Pedrosa ofta har blivit kritiserad för sina storslagna utställningsdrag som nästan har överspeglat konstnärerna själva. Smart nog har han och Hoffmann alltså låtit just en konstnär stå i centrum den här gången. Ja just ja, det här med untitled då. Gonzalez Torres döpte alla sina verk just till detta. Det kan ses som att ge betraktaren en större frihet i sitt tolkande. Biennalen hade 5 stycken underteman: Untitled (death by gun) , Untitled(passport), Untitled (Abstraction), Untitled (History) och Untitled (Ross). Ross var Felix Gonzalez Torres pojkvän som enligt honom själv var den enda publik han arbetade för, resten av världen och alla andra var bara en bonus.

I bild följer nu några av mina personliga favoriter.


Ö(den gemensamma bokstaven) Meric Algün Ringborg (Häfte och ljudinstallation)

Lesbian beds Tammy Rae Carland



Tomorrow everything will be alright Akram Zaatari (video)
















Fathers Taysir Batniji











Simon Evans






Dóra Maurer




Adriana Varejão







Imemorial Rosângela Rennó






My own private Angkor Simryn Gill




Rat-Catcher of Hamelin Mark Bradford

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar