fredag 29 april 2011

23.46

Slut för idag.



22.40



Idag behöver jag lyssna på mina egna råd.

Jag tecknar istället.

Jag får ont i magen när jag slutar teckna.

Jag vågar teckna "fult".

Det är det finaste.



torsdag 28 april 2011

Från och med nyss.

Oslagbara Onsdag. Världens bästa projekt! Det får mig att gå upp på morgonen och ger spänning i vardagen. Det gör folk glada, och avundsjuka, över hela sverige. Det började i måndags och om du har missat det så hittar du allt HÄR.

Tillbaka i Långed igen efter en Påskhelg borta inser jag att tiden är knapp och att mycket ska göras. Hur kommer det då sig att jag blir som förlamad och ändå inte får något avklarat? Jag gör lite här och lite där men ingenting blir helt färdigt. Från och med nu ska jag avsluta saker!

lördag 23 april 2011

Livet från den ljusa sidan.

Vit bakgrund har jag ju funderat på.
Just idag känns livet fantastiskt ljust, kanske vitt är en bra idé ändå.
Jag provar en stund med bara bakgrunden,
innan jag ändrar all text också.
Ljust, ljust, ljust alltså. Tillsvidare.

måndag 18 april 2011

En kartong kommer lastad.. med mitt förflutna.

Sorterade tonårsbilder.


Foto var så sellektivt förut. Det var liksom högtidligt på nåt vis. Det känns konstigt att se på det förflutna i kartongformat, men ännu konstigare i fotografi. Det är så mycket som inte finns med i bilderna att det får mig att fundera över om det verkligen är verkligheten. Det känns lite som påhittat. Och avlägset. Väldigt avlägset.

lördag 16 april 2011

Baronessan och jag.

Ikväll har jag varit hos Ida och hennes ateljé. Jag var e musikslav och sällskapsdam som satt på golvet med mitt block. Jag tecknade på min serie med dagboksbilder (som ännu inte finns på bloggen. Kanske aldrig kommer att göra heller). Baronessan själv satt dominant på andra sidan rummet i sin tidningspapppersfotölj och stickade tunt och skirt. Det var ändå väldigt trevlig stämning. Vi talade om Alexander McQueen, världen utanför och barndomskärleken. I minidatorn spelades Lady Gaga för att liva upp vårdeppen. Nu är vi hemma. Varochen på sin våning men i ett och samma hus på en och samma chat. Samtalet fortsätter. Just nu handlar det om hur det skulle vara att leva på kakor. Hemma-kakor. Småkakor. Inte bakelser eller cafékakor. Eller godis. Nä, sjusorterskakor-kakor. Jag gillar mest mjuka och sega kakor, hårda är inte så goda. Eller mer lite tråkiga. Platta. Det här är vad jag menar med att det är bra här.

01.54

Ett mörker är aldrig bara svart.

måndag 11 april 2011

Satin silk baby.



Jag tittar förundrat ner på sidentyget. 5 meter ser så lite ut när det är blött och ihopknölat. Jag är i våtverksta'n. Det känns som hemma. Det är en alldeles speciell känsla att höra sorlet från prat och stickmaskiner i perferin. Att möta folk som är på väg någonstans och att kunna slå upp dörrarna till en vår som känns som sommar. Jag har saknat hemma tänker jag.

Siden var det ja. 5 meter hopp. Som i Hoppfullhet.



Färgat och soltorkat.


fredag 8 april 2011

onsdag 6 april 2011

Dagens fix.

Det ligger nåt fantastiskt tjusigt över en färdig stipendieansökan.

måndag 4 april 2011

Hello bra dag!

Färsktillverkad skulptur.





Färgningen tar form.






Inspiration till vad som komma skall.




söndag 3 april 2011

Bob was here.

Den här helgen har det inte blivit så mycket arbete men dessto mer kvalitétstid med mig själv. Ibland måste jag tillåta mig själv att varva ner och verkligen verkligen släppa allt för att kunna fortsätta. Ibland säger jag det men den här gången menar jag det verkligen. Igår kväll var en av de stunder som jag vill spara i mitt minnesförråd. Det var en av de stunderna som får mig att minnas hur jävla fantastiskt det kan vara att vara här i Dals Långed. Jag hade legat hemma hela dagen med datorn i knät och kände att jag kanske borde ta mig i kragen och göra en social insats för min egen skull. Jag pallrade mig upp från att nästan ha växt fast i soffan och piffade till mig lite och gick till puben för att möta en blond donna i baren. Musiken var hög och det dröjde inte lång stund innan de höga klackarna åkte ner i tygpåsen och dansskorna var på. Luften stod stilla och tiden likaså. Det var fint. Sen kom den stunden när jag slogs av saknad och helst ville vara hemma ensam igen. Jag var så här I--I nära att gå hem och lägga mig under täcket igen. Men jag gjorde det inte. I sällskap med en vän, och ungefär alla andra som var på plats, gick jag ut för att smygröka (väldigt hemligt). En cigarett senare och allt var svart. Bokstavligen. Strömavbrott. Det gjordes tröstlösa försök att åter igen få igång lampor och musik men utan resultat. En del folk satt på golvet medan andra tröttnade och gick hem. Stearinljusen svajade i botten av kandelabrarna och vad som hade varit en fest med clubig-stämning hade plötsligt förvandlats till vad som liknade en hemmafest med efterfest-stämning. Det spelades piano och bongotrumma. Samtalades om livets glädjeämnen och sorger i vardagen. En del drack drinkar för att fira att examensarbetet går bra. Andra drack vatten med eller utan citron. Det började lukta grillning vid kanske tvåtiden. Eliten i natten samlades runt tunnorna med eldar för att äta eller värma sig. Det var där och då jag insåg att jag hade glömt tiden igen. Det var ämejsing. Allt. Från snack om Twin Peaks till undringar om man syns när man kissar. Klockan var säkerligen efter tre när vi möttes på andra sidan och i trio glada vandrade hem. Väl hemma märkte jag att mina ben var flammiga av eldig värme. Hela jag däremot, var fylld av en skön värme av annat slag. Jag var och är så himla glad över att jag inte gick hem när jag först tänkte. Att jag stannade och gav kvällen en ny chans. Det var sååå värt det. Jag sov gott och vaknade med eldröksstänkt hår. Fire walk with me.

fredag 1 april 2011

Värt.

"-Jag är en social ensamvarg som bygger ett litet universum just nu. För mig handlar det om lusten att leka, leka med allvaret, flirta med sorgen och polera graven." (s113; DVmode vår/sommar 2011) Efter en sida intervju med Jesper Waldersten känner jag lugnet igen. Det var värt 55kronor.