måndag 31 oktober 2011

torsdag 20 oktober 2011

State of mind.

















Jag jobbar med ord nu. Fast idag får jag ingenting gjort.
Det snurrar i mitt huvud. Ord snurrar runt. Fast fel ord.

State of Mind. Jag vill komma ihåg det.
En närvarande saknad, men också ett saknat närvarande.

tisdag 18 oktober 2011

Istanbul del2.

En av de bästa upplevelserna i Istanbul för min del var besöket på Istanbul Modern. Precis som överallt annars kryllade det av vakter, metalldetektorer och man fick då rakt inte fotografera inne på museet. Synd. Det var så himla mycket som var bra som jag hade velat dela med mig av.

Favoriter som Olafur Eliasson och Tomas Saraceno var representerade och bara det skulle ju räcka men utöver det dök det upp nya namn att undersöka. Fotografen Melisa Önel var nog min absoluta nya favorit. Hon ställde ut fotoserien Clouds from a different time. Bilderna var fantastiska, ljussättningen välgenomtänkt och placeringen och rummet fin fint. Tragiskt nog satt det en kvinna i ena hörnet o pratade i telefonen  på golvet i det lilla rummet just när jag kom (mycket lustigt egentligen). Det gjorde att jag kände mig lite ivägen och gick därifrån utan att riktigt känna in allting. Jag önskar att jag får chans att se Melisa Önel igen.

Andra namn med anteckningar som följde med mig var Michael Raedecker (teckning, broderi, natur/stad) och Çinar Eslek (Foto.) Nu när jag läser om den sitnämnde ikväll är jag verkligen glad att jag skrev hans namn. Jag gick nämligen tillbaka och skrev ner det då min intution sa att jag nog skulle det. Hans bilder i serien Therefore som var med i utställningen handlar nämligen om väldigt intressanta saker (läs via länk) och när jag läser om det förstår jag precis vad det var som fångade mitt intresse. Det sista namnet som jag vill nämna är Pae White som hade sitt verk Northern Smoke täckandes en vägg på övrevåningen. Det var något av det sjukaste jag sett. Jag trodde först att det var en sprayad graffiti men när jag gick närmare fattade jag att det var en helt sinnessjuk väv. Och om jag är imponerad av vävning i vanliga fall så var det här nog ändå snäppet större imponering. Fantastisk. Drömsk och kontrastfull. Min kopp av te så att säga.

Kvällensreflektion är dock att konstnärer utan hemsidor är jää äättejobbiga. Särskilt när de ställer ut på museum där man som besökare inte får fota. Även om länkarna inte leder till hemsidor så leder de ändå till något som kan få mig att minnas och kanske er andra att få en idé om vad jag pratar om.

En annan sak som jag tänker på är att jag är glad att jag skrev mitt PM innan jag googlade dessa konstnärer.

söndag 16 oktober 2011

Rastlös.

Hej igen.
Jag är rastlös.
Mitt  PM behöver kritik för att tas vidare.
Det finns risk för att överarbete. Ekorrhjulet snurrar ni vet.

Imorgon är det dags för OslagbaraOnsdag igen. Äntligen!
Jag har städat garderoben ikväll.
Dels för att hitta rätt under två veckors kommande pressade förmiddagar och morgonkvistar,
dels för att jag är nervös och rastlös eftersom jag bestämmer första temat imorgon. (undrar hur många gånger jag har använt den frasen idag..)
Jag hade glömt hur det var men nu känner jag verkligen hur jag förflyttas tillbaka till första gången när jag skulle skicka ett tema. Tänka sig. Att så lite kan bringa sådan ångest! Jag minns tydligt hur jag låg i sängen och krampaktigt höll i telefonen för att inte missa tiden. Jag hade inte ens bestämt mig för tema förrän precis när jag skickade smset. Hoppas ändå att jag är lite lugnare imorgon. Jag är ändå typ säker på vad jag ska välja. Dessutom har jag kommit på ett bra tema till min nästa dag också.. om inte nån hinner sno det innan förstås. Oj vad spännande det ska bli. Jättespännande.
Jag är peppad och längtar efter att få publicera mitt första inlägg imorgon.

"hon ser konst i allt"



Direkt från kameran, oredigerade men perfekta.

fredag 14 oktober 2011

Fler favoriter.



Det här är min absoluta favorit bild av 350 stycken från Istanbul.

Inte alls för att den personifierar Istanbul utan snarare tvärtom.

Den är allting som inte Istanbul var på nåt vis. Det gör den extra speciell.







"Filifjonkan visste att hösten hade kommit, hon hade stängt om sig. Hennes hus hade ett uttryck av fullständig slutenhet och tomhet. Men hon fanns där inne, längst in, bakom de höga ogenomträngliga väggarna och muren av grenar som gömde hennes fönster." TOVE JANSSON Sent i november




Istanbul.

Shit. Efter sex hektiska dagar i Istanbul, packade med konst,kultur och dödsångest sitter jag nu hemma och sammanfattar resan. (Egentligen skriver jag PM också men att redigera bilder och läsa utställningskataloger känns betydligt mycket roligare.)


Istanbulbiennalen som var ett av våra huvudsakliga mål med resan var mycket mindre än jag trodde att den skulle vara. Däremot så levererade den en del godbitar.

Jens Hoffmann och Adriano Pedrosa, kuratorerna av denna biennal har döpt den till "Untitled (12th Istanbul biennal). Varför kan man då förstås undra. Det finns också självklart en bra förklaring. Hela biennalen är inspirerad av en konstnär vid namn Felix Gonzalez Torres. Hans arbete har alltid handlat om plats, politik, samhälle, identitet och andra frågor som även alltid har varit viktiga för Istanbulbiennalen genom historien. Därför valde man just honom som huvudperson. Jag läste även någonstans att Pedrosa ofta har blivit kritiserad för sina storslagna utställningsdrag som nästan har överspeglat konstnärerna själva. Smart nog har han och Hoffmann alltså låtit just en konstnär stå i centrum den här gången. Ja just ja, det här med untitled då. Gonzalez Torres döpte alla sina verk just till detta. Det kan ses som att ge betraktaren en större frihet i sitt tolkande. Biennalen hade 5 stycken underteman: Untitled (death by gun) , Untitled(passport), Untitled (Abstraction), Untitled (History) och Untitled (Ross). Ross var Felix Gonzalez Torres pojkvän som enligt honom själv var den enda publik han arbetade för, resten av världen och alla andra var bara en bonus.

I bild följer nu några av mina personliga favoriter.


Ö(den gemensamma bokstaven) Meric Algün Ringborg (Häfte och ljudinstallation)

Lesbian beds Tammy Rae Carland



Tomorrow everything will be alright Akram Zaatari (video)
















Fathers Taysir Batniji











Simon Evans






Dóra Maurer




Adriana Varejão







Imemorial Rosângela Rennó






My own private Angkor Simryn Gill




Rat-Catcher of Hamelin Mark Bradford

lördag 1 oktober 2011

Idag lördag.

Ensamhet kan vara det vackraste som finns. Det är ju bara det att det kan kännas så himla ensamt ibland.


Så mycket fix och don den här veckan.

Jag är helt slut!

Äntligen börjar jag få koll på läget, tror jag.

Jag ser fram emot nästa veckas biennal, Workshop, studiebesök.

Kreativteten flödar redan i mitt huvud!

Jag berättar mer nästa helg. Ni får hålla till godo med livet och hösten så länge.