onsdag 1 februari 2012

Onsdag.

"Jag satt ihopkrupen på botten av det där absoluta mörkret. Det jag kunde se var Intet. Jag hade blivit en del av det. Jag slöt ögonen, lyssnade till mina egna hjärtslag och blodet som pumpades runt i min kropp. Jag hörde hur lungorna blåstes upp och pressades ihop som blåsbälgar. Hur de slemmiga inälvorna krävde mat och vände och vred på sigi det kompakta mörkret. Alla rörelser och alla darrningar var onaturligt överdrivna. Det här var min kropp. Men i mörkret blev den alldeles för påtaglig, alldeles för mycket kropp."

Ur Fågeln som vrider upp världen, Haruki Murakami

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar