torsdag 2 maj 2013

Hemma hos Farmor.

När jag var liten brukade jag och mina syskon sova över hos farmor ganska ofta. Hon har det mest spännande huset jag vet. Hon samlar på allt och låter saker och ting vara gamla. Tapeterna är av medaljongmodell och har olika färg i alla rum. I sovrummet är det blått och vitt mönster, i hallen grönt, i köket gult och svart och i vardagsrummet svart och rött.  

I vardagsrummet brukade vi få sova, i de vit och brun mönstrade, plyschiga sofforna. I rummet fanns (finns) även en av de där gammaldags klockorna med pendel som slår en gång i halvtimmen. Varje hel timme slår den lika många slag som klockan visar antal timmar. Oftast stängdes den här klockan av när vi sov över men ibland glömdes det bort och då, mina vänner, blev det inte mycket sömn under natten. Varje gång klockan slog, ett slag i halvtimmen och fler slag i heltimmen, vaknade jag abrupt ur min sömn.

När jag tänker tillbaka på det här nu så ser jag på det som att verkligheten hela tiden pockade på uppmärksamhet. Som att tiden ville göra sig påmind. När man sover går man in i ett annat stadie, kopplar bort verkligheten och lever i en drömvärld för att sedan vakna till verkligheten och återgå till den vanliga världen. Vardagen. Tiden.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar