fredag 30 augusti 2013

Konst runt hörnet.

Igår fick jag äntligen tid att besöka Gotlands Museum som just nu visar Anna Nybergs utställning A story to be told (15 juni-6 oktober)


"Anna Nyberg intresserar sig för varandet och hur det är att vara människa. Genom sin produktion undersöker Nyberg glappet mellan den fysiska och psykiska upplevelsen. Med hjälp av textil, fotografi, film och installation fokuserar hon på avståndet mellan den yttre och inre verkligheten. --- Som titeln A story to be told antyder handlar utställningen om något som behöver berättas. Utställningen har sin grund i konstnärens egen berättelse och började skapas i en individuell sorgeprocess som handlar om döden. På samma gång som utställningen har en personlig ton är den allmängiltig och rör i stort de existentiella frågorna." 
Angelica Blomhagen verksamhetsansvarig och curator  på Gotlands Konstmuseum.

Jag började med att se en film där Anna Nyberg själv berättar om utställningen och tankarna bakom den. Stundvis kändes det som att jag lyssnade på mig själv när jag hörde henne prata. Mest av allt fastnade jag för de allra första meningarna Jag tror att jag jobbar med stora existentiella frågor. Om hur det känns att leva. Hon förklarar sedan att hon då inte menar hur det är att vara människa utan hur det känns. Där satte hon ord på någonting..

Behöver jag tillägga att se den här utställningen och filmen med hennes egna ord gjorde min dag?




Help (2013)





Mountain (2011)


Things on a table (2011)



onsdag 14 augusti 2013

sommaren i bild


Det finns inte många bilder i min kamera från den här sommaren men på något vis tyckte jag ändå att det som fanns där summerade en del av det som jag behöver komma ihåg. Det här är det jag vill dela med mig av:


på resande fot


OpenArt, örebro. 


vila


Avesta Art 2013


i ateljén


i väntan på varité


Summers end

måndag 12 augusti 2013

För min egen skull.

Idag är det den tolfte augusti, redan.
Den här sommaren har bara försvunnit.

Jag har jobbat i butiken och alla mina planer om att kanske hinna med lite tid i ateljén har i princip gått i stöpet. Visst har jag varit där några gånger och ibland även hunnit med att känna av lyckan av att förlora mig i arbete men inte tillräckligt ofta. Nu längtar jag till hösten och tillbaka in. In i mig själv.
Varje sommar inser jag vad jag verkligen menar när jag säger att jag jobbar med det jag gör för min egen skull.

Och den här gången, när jag väl sätter igång igen, har jag också ett mål. En egen utställning.