tisdag 4 februari 2014

JANUARI


Jag har bestämt mig för att återuppta bloggen!
Men jag kommer försöka med ett lite nytt koncept.
En typ av månadskrönikor.

Jag känner ofta att jag vill skriva, jag har mycket att tänka på men jag hinner liksom inte med.
Jag har funderat länge över hur jag skulle hantera det här och kom fram till att jag ska tänka som jag gör när jag jobbar med konsten.
Struktur och deadlines = kreativ frihet.
Jag behöver helt enkelt sätta upp mål. Och målet är alltså att, istället för att sporadiskt skriva då och då, försöka sätta mig ner och skriva ett längre inlägg i slutet av månaden. En reflektion över vad som har hänt och vilka frågor det kan ha väckt.

Så Januari.
Det har varit en extremt händelserik månad. Lite så här hektisk som den här månaden har varit, föreställde jag mig att mitt liv skulle vara när jag slutade skolan för snart två år sedan.
Så har det ju inte varit, förutom just den här januari. 
Just den här januari har handlat om att färdigställa och öppna min första separatutställning. Att våga säga det jag vill få sagt. 
Det har handlat om att våga prova nya saker som är skrämmande och om kunna rycka på axlarna åt misslyckade försök. 
Och det har handlat om brödbak, nyttig mat, resande och tevetittande för avslappningsskull. 
Kort och gott har det hänt saker hela tiden den här månaden. 
Saker som fått mig att känna mig som att jag är på väg och som att jag faktiskt bryr mig. 
Jag har känt mig som mig själv för kanske första gången på två år. Äntligen!

De senaste två åren har varit hårda. Det har varit svårt att komma igång och få utrymme för att vara den jag är. När jag har vågat tro och orkat satsa har det inte funkat. Jag har känt mig ensam och ifrågasatt valet "livet som konstnär" många gånger. Faktiskt tänkt att det kanske bara var en naiv dröm att jag kan leva så här. Energi och tid har gått åt till att tjäna pengar för att kunna existera. Bortsett från konstrundan i Avesta förra året så har jag inte haft någonting att jobba för, konsten har varit mållös.
Så fick jag äntligen utrymme! MIN utställning. 
Det kändes extremt viktigt för mig att den här utställningen skulle få handla om mig och vad jag verkligen vill komunicera.
Och absolut inte om vad som går att sälja till någon som har pengar.

Processen har varit snårig och fröjdefull på samma gång. Som det ska vara!
Jag visste inte helt var, eller om, jag skulle landa förrän jag började bygga utställningen.
Den 20 januari var det äntligen dags för vernissage och då var jag ändå säker.
"När fasaden faller" har sin utgångspunkt i utställningsrummets egenheter och min idé om vilka hemligheter som kanske vilar i väggarna. 
Men den handlar minst lika mycket om den selektiva självbild vi matas med i sociala medier idag. 
Jag vill belysa det som finns bakom fasaden.
Jag började min väg mot den konstnär jag är idag med ett intresse och mål att bli modedesigner.
Mode är ett sätt att gå in i en roll och välja ett sätt att visa upp sig själv.
Det har inspirerat mig till att göra precis motsatsen, försöka framhäva känslan av det som finns i det dolda.

Utställningen har varit välbemött och jag har fått höra så många goda reflektioner redan.
Jag fascineras av hur olika personer kan reflektera så lika trots att de troligtvis lever så olika liv.
Det är intressant att höra hur tankar väcks och att känslor kan komma så direkt.
Jag känner mig lite som en magiker när jag inser att jag lyckas väcka detta i människor.
Och jag förstår att det jag gör är viktigt, för mig och för andra.

Utöver utställningen och allt arbete kring den åkte jag och Pontus, som representanter för Sverige, till World Championship in Firesculpture i Riga i mitten av januari.
Det var vårt första samarbete som konstnärer och vi hade en helt fantastiskt rolig vecka. Tillsammans med elva andra länder byggde vi på en strandkant i -10 grader och att arbeta så nära andra konstnärer fick mig att återuppleva lite av den där känslan man hade i skolan igen. Någon slags gemenskap. 
Tyvärr så föll vårt koncept med skulpturen "karusell" då materialet inte höll som tänkt i slutändan men största vinsten med resan var helt klart upplevelsen i sig. Det kanske låter cheesy men det var faktiskt så. Det var inte sista gången jag och Pontus gör någonting tillsammans. Frågan är bara vilket nästa spännande äventyr blir.

För övrigt har ju mycket av den här månaden handlat om feminism.
Ju mer jag tänker på det desto viktigare känns det för mig att en gång för alla säga att jag är feminist.
Jag tror på jämställdhet mellan individer och att maktstrukturer kan förändras.
Jag vägrar att acceptera mig själv som "det svagare könet". Jag är en stark person.
Och jag skulle på nåt sätt vilja rädda alla som tror att vara feminist = kvinna som inte rakar sig under armarna.
Jag förstod på riktigt att jag var feminist långt efter att jag fått nog av lilla-gumman-klappar på axeln och daskande på rumpan under utekvällar.
Jag önskar att någon hade hjälpt mig att förstå det tidigare.

Avslutningsvis.
Nu väntar ett februari där nya projekt måste startas och ansökas om.
Det blir en hel del planering av olika slag.
Och ateljén måste packas då vi flyttar ut och in i nytt 1mars. Spännande!

MÅNADENS BÄSTA: Utställningen och alla fina reflektioner på den. 
MÅNADENS SÄMSTA: Att jag misslyckades med att få biljetter till Cirkus Cirkörs Knitting Peace i sthlm.

Månadens film: The secret life of Walter Mitty. Betyg: vet inte.
Månadens tv: Project Runway
Månadens musik: nje.. hellre P3s nya alfabetsprogram
Månadens tidsfördriv: Korsord 
Månadens mat: Jordärtskockssoppa och crêperiets galetter.
Månadens inköp: Ett skrivbord.
Månadens citat: "Det är rätt bra att försätta sig i tråkiga situationer. När man inte vet vad man ska göra är det jättebra att ha tråkigt."  Rebecka Bebben Andersson.

Månadens tips: Färga håret i en glassig färg.




Fler bilder finns på min facebook-page.